Wat Phra Singh — Chiang Mais mest vördade tempel

Wat Phra Singh ligger i västra änden av Ratchadamnoen, gamla stans huvudgata, och är det tempel de flesta i Chiang Mai skulle peka ut som stadens viktigaste. Det grundades 1345 av kung Phayu, som lät hämta sin fars aska från Chiang Saen och gravsätta den i en chedi på platsen. I dag är det både ett aktivt kloster med skola och ett av de mest besökta ställena innanför vallgraven — och stort nog att du kan hitta en tyst hörna även när det kommer bussar. Räkna med en dryg timme om du tittar ordentligt.

Phra Singh-buddhan och frågan om var originalet finns

Templet är uppkallat efter en buddhabild, Phra Phuttha Sihing, som enligt krönikorna kom till Chiang Mai år 1400. Kungen Saenmueangma fick den då av härskaren i Chiang Rai, som i sin tur hade fått den från Kamphaeng Phet. Legenden tar den ännu längre tillbaka: bilden ska ha gjutits på Sri Lanka omkring år 157 och sedan vandrat genom det ena thailändska riket efter det andra.

Problemet är att minst tre bilder i Thailand gör anspråk på att vara samma figur. En finns här i Wat Phra Singh. En står i Nationalmuseet i Bangkok, dit den fördes som krigsbyte 1795 av Rama I och hans bror. En tredje finns i Nakhon Si Thammarat i södern. De ser inte likadana ut, och de kan omöjligt alla tre vara originalet.

Forskningen har inte avgjort saken. Museidokumentationen daterar Bangkok-figuren till 1400-talet, alltså långt senare än legenden, och för de andra två saknas säker proveniens helt. Att frågan är öppen minskar inte figurens betydelse — snarare tvärtom. Den bärs i procession under Songkran och betraktas av troende som den verkliga, oavsett vad konsthistorikerna kommer fram till. Var beredd på att den thailändska besökaren bredvid dig inte tvivlar en sekund.

Den stora viharnen som möter dig först

Kommer du in från Ratchadamnoen är det första du ser Wihan Luang, den stora samlingshallen, med brant nedsvept tak i flera lager och en fasad full av förgyllda snidverk. Den är imponerande på det sätt som stora thailändska tempelhallar brukar vara — hög, ljus, med rader av pelare och en väldig buddhabild längst fram — och den är också den byggnad flest besökare nöjer sig med.

Det är ett misstag, men ett förståeligt sådant. Hallen är rest långt senare än templet självt och har byggts om upprepade gånger, senast i modern tid. Det verkligt gamla på området står bakom och bredvid: chedin, biblioteket och den lilla viharnen längst in. Gå igenom den stora hallen, men gå inte tillbaka ut samma väg.

Lai Kham-viharnen — den lilla byggnaden du inte får missa

Bakom den stora, förgyllda huvudviharnen som möter dig vid entrén står en betydligt mindre byggnad. Det är Wihan Lai Kham, uppförd mellan 1815 och 1821 under fursten Thammalangka, och det är där Phra Singh-bilden står. Byggnaden är bara omkring trettio meter lång och åtta meter bred, vilket gör upplevelsen inne påtagligt annorlunda: du står nära allting.

Det som gör rummet ovanligt är väggmålningarna. De täcker sidoväggarna från golv till tak och berättar två folkliga historier, Sang Thong och Suwannahongse, snarare än scener ur Buddhas liv. Motiven är därför fulla av vardagsdetaljer — kläder, frisyrer, marknadsscener, hus på pålar — och fungerar som en bildkälla till hur norra Thailand såg ut på tidigt 1800-tal. Målningarna på ena väggen skiljer sig märkbart i stil från den andra, vilket brukar förklaras med att olika hantverkare arbetat på var sin sida.

Ljuset inne är svagt och blir sämre ju längre in på dagen du kommer. Vill du faktiskt se målningarna ska du gå in tidigt, låta ögonen vänja sig i en minut innan du börjar titta, och inte använda blixt.

Biblioteket på stensockeln

På gården står templets ho trai, alltså biblioteket där palmbladsmanuskripten förvarades. Det är en liten träbyggnad som vilar på en hög, kraftig sockel av murverk, dekorerad med stuckfigurer av himmelska varelser. Konstruktionen ser dekorativ ut men är i grunden praktisk: manuskript på palmblad förstörs av fukt, insekter och översvämning, och lösningen var att lyfta upp hela biblioteket från marken.

Det är en av de mest fotograferade byggnaderna på området och samtidigt en av de minst förstådda. De flesta går förbi den på väg mot chedin. Stanna och titta på figurerna i stucken i stället — de är i en annan skala och en annan stil än allt annat på tomten.

Resten av tempelområdet

Anläggningen är stor och innehåller mer än de två viharnerna. Den förgyllda chedin bakom huvudbyggnaden går tillbaka till templets grundande på 1300-talet, även om den byggts om flera gånger sedan dess. Bredvid ligger ubosoten, ordinationshallen, och runt om finns munkarnas bostäder, en klosterskola och ett antal mindre helgedomar.

Här bor och studerar novismunkar, vilket märks. Du ser tvätt hänga, hör undervisning genom öppna fönster och möter tonåringar i orange dräkter med mobiltelefoner. Det är en av få platser i gamla stan där turistattraktionen och det fungerande klostret ligger så tätt på varandra att gränsen suddas ut. Vill du fråga något om livet i klostret finns monk chat på flera tempel i staden.

När är det minst folk på Wat Phra Singh?

Tidig morgon, före klockan nio, är klart bäst. Då är luften sval, ljuset lågt och besökarna få, och du kan se munkarnas morgonrutiner utan att vara i vägen. Nästa lugna fönster kommer sent på eftermiddagen, från omkring klockan fyra, när dagsturerna har åkt vidare men templet fortfarande är öppet.

Sämst är mitt på dagen, ungefär mellan elva och två, och särskilt på söndagar då söndagsmarknaden går rakt förbi templet på Ratchadamnoen. Under thailändska helgdagar är det fullt av lokala besökare i stället för utländska — mer trängsel, men en bättre upplevelse för den som vill se templet användas.

Undantaget är Songkran i mitten av april. Då bärs Phra Singh-bilden i procession genom gamla stan och begjuts med vatten, och templet står i centrum för hela stadens nyårsfirande. Det är omöjligt att se templet i lugn och ro den veckan, och samtidigt det enda tillfälle på året då du ser vad figuren faktiskt betyder för folk. Väljer du att komma då — kom för processionen, inte för byggnaderna.

Hur tar du dig till Wat Phra Singh?

Templet ligger innanför vallgraven, i västra änden av Ratchadamnoen, ungefär rakt in från Suan Dok-porten. Bor du i gamla stan går du hit på några minuter. Från Nimman tar en röd songthaew eller en Grab-bil ett kvarter, beroende på trafik.

Kombinera besöket med Wat Chedi Luang och Wat Phan Tao längre österut på samma gata — det är den självklara tempelrundan i gamla stan och den täcks i sin helhet i guiden till stadens bästa tempel.

Klädseln följer samma regler som på alla aktiva tempel — täckta axlar och knän, skorna av inne i byggnaderna — och det praktiska går vi igenom i tempeletikett i thailändska tempel.