Cykla i Chiang Mai — turer, uthyrning och rutter

Chiang Mai är på papperet en perfekt cykelstad: gamla stan är platt, kvadratisk och knappt 1,6 kilometer per sida, och landsbygden börjar tjugo minuter från vallgraven. I praktiken hänger allt på var du cyklar och när. Ringvägarna runt vallgraven är enkelriktade, snabba och fulla av skotrar, medan gränderna innanför muren är stillsamma nog för barn. Den här artikeln går igenom var cykling faktiskt fungerar, vilka rutter som är värda att köra, och varför tidpunkten på dygnet är viktigare här än hemma.

Var kan du faktiskt cykla?

Innanför vallgraven fungerar det bra. Gränderna i den nordvästra och sydvästra kvadranten är lugna, hastigheterna låga och avstånden korta — hela kvadraten tar tjugo minuter att korsa till fots, ännu mindre på cykel. Det här är den delen av staden där en cykel faktiskt är snabbare och trevligare än en songthaew.

Ringvägarna längs vallgraven är däremot inte en cykelmiljö. De är enkelriktade i varsin riktning runt fyrkanten, trafiken håller uppe farten, och skotertätheten är hög. Vill du runt vallgraven, gör det tidigt på morgonen eller korsa inåt i stället.

Längs Ping-floden och på de mindre gatorna öster om den är det märkbart lugnare än i centrum, och det finns partier där du kan hålla ett jämnt tempo utan att stanna vid varje korsning.

Ut ur staden är det bästa cyklandet. Vägarna mot Mae Rim i norr och San Kamphaeng i öster släpper snabbt ut i risfält, byar och små tempel, och de gör det utan att du behöver ta dig genom någon stor trafikled.

Uthyrning — och det vi inte kan belägga

Cyklar hyrs ut från gästhus, hotell och små verkstäder över hela staden, och det brukar vara okomplicerat. Vi har däremot inte kunnat hitta någon pålitlig källa för vare sig prisnivåer, enskilda uthyrare eller något lånecykelsystem i Chiang Mai, och skriver därför inga siffror. Fråga på ditt boende — det är i praktiken den enklaste vägen, och de vet vad som gäller just nu.

Ett råd som däremot är väl belagt: lämna aldrig passet som pant. Brittiska utrikesministeriet varnar uttryckligen för att uthyrningsföretag i Thailand behåller pass mot påstådda skador. Erbjud en kontantdeposition i stället, och fotografera cykeln innan du kör iväg. Samma logik gäller ännu starkare för skotrar — se Hyra scooter i Chiang Mai.

Kontrollera bromsarna, däcktrycket och att sadelhöjden går att ställa innan du åker. Enklare stadscyklar är vanliga och fullt tillräckliga innanför vallgraven, men de duger inte till en dagstur i bergen.

Landsvägscykling norrut och österut

Norrut mot Mae Rim börjar terrängen resa sig, och det är i den riktningen den seriösa landsvägscyklingen ligger. Den mest kända rundan är Samoeng loop, som normalt körs på skoter men som också är en klassisk cykeltur — bergig, lång och med lite trafik på de inre delarna. Räkna med en heldag och planera vatten.

Klättringen upp mot Wat Phra That Doi Suthep är stadens standardstigning: asfalterad hela vägen, jämn lutning och drygt tusen meters höjd vid templet. Vägen har trafik, framför allt songthaew och turistbussar, så håll dig långt ut till vänster och kör tidigt.

Österut mot San Kamphaeng och Bo Sang är det platt och lättrullat, med hantverksbyar och tempel längs vägen. Det är den bästa riktningen om du vill ha en lång tur utan höjdmeter, och den fungerar även på en enklare hyrcykel.

Mountainbike på Doi Suthep

Doi Suthep–Pui nationalpark börjar direkt väster om staden, och skogsvägarna och stigarna där används av lokala mountainbikecyklister. Terrängen är brant, underlaget löst under torrperioden och lerigt under regnperioden, och orienteringen är inte självklar för den som kommer utifrån.

Det talar för att köra med någon som kan området första gången. Organiserade turer finns, både för landsväg och terräng, och de brukar inkludera transport, cykel och guide. Vi namnger inga arrangörer eftersom utbudet ändras, men fråga efter gruppstorlek, cykelns skick och vad som händer vid punktering långt hemifrån. Nationalparken i sig beskrivs i Doi Suthep–Pui nationalpark.

När på dygnet ska du ge dig ut?

Tidigt. Det här är den enskilt viktigaste anpassningen till Chiang Mai, och den är inte förhandlingsbar under den varma årstiden. Normal dagstemperatur i mars är 35,4 °C och i april 36,7 °C, och luftfuktigheten stiger kraftigt när regnperioden börjar. Att cykla mellan klockan elva och fyra i april är inte en utmaning utan ett dåligt beslut.

Kör i stället mellan gryningen och nio på morgonen. Då är temperaturen som lägst, trafiken glesare och ljuset bäst. Under regnperioden maj till oktober kommer skurarna oftast senare på dagen, vilket gör morgonen dubbelt vettig.

Hjälm, trafik och de vanliga misstagen

Thailand har vänstertrafik, och svenska UD skriver rakt ut att trafikkulturen skiljer sig avsevärt från den svenska. Räkna med att företräde tas snarare än ges, att skotrar kommer från oväntade håll och att en cyklist inte förväntas finnas där. Det största praktiska misstaget är att glömma vilken sida man ska titta åt i en korsning.

Bär hjälm. Vi har inte kunnat belägga något lagkrav på cykelhjälm i Thailand — hjälmpåbudet från 1996 gäller motorcykel, för både förare och passagerare — men frågan är ointressant i sammanhanget. Med tanke på att 83,8 procent av alla trafikdödade i Thailand 2021 var motorcyklister, och att du delar vägbana med precis dem, är hjälm det billigaste beslut du fattar på hela resan.

Ta med mer vatten än du tror. Kör med lampa och reflex om du är ute i skymningen, som kommer snabbt så här nära ekvatorn. Och läs Trafiken — den största verkliga risken innan du bestämmer dig för hur långt du vill ge dig ut.