Samoeng loop — den klassiska rundturen på skoter

Samoeng loop är den runda som alla i Chiang Mai förr eller senare får tipset om: ungefär tio mil bergsväg nordväst om staden, gjord på en dag, med utsikter, kaffe och kurvor som inte tar slut. Den går på väg 1096 genom Mae Sa-dalen till Samoeng och tillbaka på 1269 mot Hang Dong. Ren körtid är omkring tre timmar, men med stopp blir det en dag på fyra till fem. Slingan är populär av goda skäl — och den är också en av de vanligare platserna för olyckor med hyrda skotrar.

Rutten — så går slingan

Från Chiang Mai kör du norrut på väg 107 mot Mae Rim. Där svänger du vänster in på väg 1096, som klättrar västerut genom Mae Sa-dalen. Det är den turistiska delen: vattenfall, trädgårdar, kaféer och avtagsvägar uppåt mot åsarna. Vägen fortsätter i sluttningarna, stiger, sjunker och stiger igen, och når efter några mil den lilla staden Samoeng.

Från Samoeng följer du väg 1269 sydost mot Hang Dong. Det är den lugnare halvan — färre stopp, tätare skog, längre sträckor utan bebyggelse och de brantaste partierna på hela rundan. Vid Hang Dong kommer du ut på väg 108 och åker norrut tillbaka in mot Chiang Mai.

Sammanlagt handlar det om ungefär 100 kilometer beroende på var i staden du startar och vilka avstickare du gör. Det låter kort. Det är det inte — snittfarten på bergsväg med kurvor och stopp ligger långt under vad samma sträcka skulle ta på slätten.

Hur lång tid tar Samoeng loop?

Räkna med tre timmars ren körning och fyra till fem timmar totalt med normala stopp. Vill du också upp till en utsiktspunkt, äta ordentlig lunch och stanna vid ett vattenfall blir det snarare sex till sju timmar, alltså en hel dag. Startar du klockan nio är du tillbaka i lagom tid till middag.

Det som får dagen att spricka är avstickarna. Vägen upp till Mon Cham är brant och tar tid, och den som lägger till Doi Suthep på samma dag har i praktiken lagt till ytterligare ett par timmar. Välj en av dem.

Vad stannar du för på vägen?

Den första halvan är tätast med sevärdheter. Mae Sa-vattenfallet ligger tidigt på 1096 och har tio nivåer längs en stig. Längre upp finns botaniska trädgårdar, orkidéodlingar och en rad kaféer med utsikt över dalen. Avtagsvägen mot Mon Cham går brant uppåt till en ås med utsikt och jordgubbsodlingar — den är slingans mest fotograferade punkt.

Efter Samoeng ändrar rundan karaktär. Byar, risterrasser, skog och några enstaka kaféer. Det finns färre skäl att stanna, men det är den delen som gör slingan till en körupplevelse snarare än en sightseeingtur. Har du gott om tid går det att fortsätta västerut från Samoeng mot Hot i stället för att svänga tillbaka, men då är det inte längre en dagstur.

I samma riktning ligger också Bua Thong och Huay Tung Tao, men de ligger utanför slingan och kräver egna avstickare.

Vilken riktning ska du köra?

Båda fungerar, och valet handlar mest om när på dagen du vill ha vad. Kör du medurs — Mae Rim först och 1096 västerut — får du sevärdheterna på förmiddagen och den lugna körsträckan på eftermiddagen, vilket är det vanligaste upplägget. Kör du moturs börjar du med den branta delen medan du är utvilad och avslutar bland kaféerna.

En sak talar för det medsols alternativet: eftermiddagssolen står i väster, och på 1269 hem har du den snett bakom dig i stället för rakt i ögonen. En sak talar emot: de brantaste nedförsbackarna hamnar sent på dagen, när du är trött och bromsarna på en hyrscooter är som varmast. Väg det mot din egen körvana.

Vägkvalitet och trafik

Hela slingan är asfalterad, men standarden varierar. Väg 1096 är bred och välunderhållen den första biten och blir smalare längre upp. Väg 1269 har partier med sprickor, gropar och grus i ytterkurvorna, särskilt efter regn. Sand och grus som spolats ut från sluttningen ligger kvar i kurvutgångar och är den vanligaste orsaken till att någon lägger sig ner.

Trafiken är gles men inte obefintlig. Räkna med pickuper som kör fort, turistbussar i Mae Sa-dalen och lokalbor som möter i egen fil i kurvorna. Hundar och boskap förekommer på vägbanan. Mobiltäckningen är ojämn på sträckor av 1269.

När ska du inte köra slingan?

Inte i regn. Bergsvägarna nordväst om Chiang Mai blir hala när första regnet lyfter olja och damm från asfalten, och den som möter ett kraftigt skyfall på 1269 har inga bra alternativ — det finns ingenstans att ta skydd på långa sträckor. Under regnperioden kommer skurarna typiskt på eftermiddagen, vilket är ett argument för att starta tidigt och vara nere före tre.

Inte heller i tät dis. Under burning season i mars och april kan sikten i bergen gå ner rejält, och då försvinner själva poängen med utsikterna samtidigt som du andas dålig luft i fem timmar. Kolla luftkvaliteten samma morgon.

Och inte i skymning. Vägen saknar belysning, reflexstolpar är sällsynta och djur rör sig på vägbanan i gryning och skymning. Planera för att vara tillbaka på huvudvägen innan solen går ner — i norra Thailand blir det mörkt fort.

Säkerhet

Det här är den delen som brukar hoppas över, och det ska den inte. Samoeng loop körs av tusentals besökare med hyrd skoter och begränsad vana, i ett land där trafiken är den enskilt största verkliga risken för svenska resenärer. Kombinationen bergsväg, kurvor, grus och ovana förare är precis den som ger skador.

Läs köra scooter i Chiang Mai — regler, risker och praktiska tips innan du åker, och gå igenom papperen: internationellt körkort är inte en formalitet utan avgör om reseförsäkringen gäller vid en olycka. Frågan om vilken maskin du ska ha och vad du ska kontrollera vid uthyrningen tas upp i hyra scooter i Chiang Mai.

Kan du köra slingan med bil?

Ja, och det är ett underskattat alternativ. En liten hyrbil tar sig runt hela slingan utan problem, håller er torra i en skur och gör det möjligt att åka med barn eller med någon som inte vill sitta bakpå. Nackdelen är parkeringen vid de mindre kaféerna och att upplevelsen blir en annan — det är kurvorna som är poängen för många.

Det tredje alternativet är att inte köra själv alls. Privat bil med chaufför för en dag kostar mer men löser både säkerhet och navigering, och för en familj blir det ofta rimligt per person. Om du inte har kört motorcykel eller skoter hemma i Sverige är det här inte platsen att lära sig.

Vilken säsong är bäst?

November till februari, utan tvekan. Sval luft, klar sikt, torr asfalt och den bästa utsikten från åsarna. Det är också då Mae Sa-dalens jordgubbar och blommor är i säsong, vilket är halva anledningen till att thailändska besökare kör slingan.

Juni till oktober är grönast och tommast men kräver att du läser vädret. Mars och april är torrast men disigast. Slingan går att köra året runt — det är bara i skyfall och i mörker den blir direkt olämplig. Fler utflykter i samma riktning finns i utflykter från Chiang Mai.