Pai — guide till byn i bergen

Pai är en by på ett par tusen invånare i en bred dal i Mae Hong Son-provinsen, omkring 14 mil nordväst om Chiang Mai. Det finns en handfull saker att se — en canyon, ett par varma källor, några vattenfall, en bambubro över risfälten — men det är inte sevärdheterna som avgör om du kommer att gilla Pai. Det är tempot. Här går man upp sent, kör skoter i dalen på förmiddagen, ligger i en hängmatta på eftermiddagen och äter på gågatan på kvällen. Somliga stannar en natt och åker vidare besvikna. Andra bokar om hemresan.

Den här artikeln handlar om vad man gör i Pai. Hur du tar dig hit — minivan, privat bil, hyrbil eller skoter — går igenom i Chiang Mai till Pai.

Pai Canyon

Pai Canyon ligger ett par mil söder om byn och är den plats alla åker till vid solnedgången. Det är ingen canyon i amerikansk mening utan en samling smala, eroderade sandstensåsar som sticker upp ur skogen, med stigar längs krönen. Den första utsiktsplatsen når du på fem minuter från parkeringen via en trappa.

Sedan blir det intressant. Stigarna fortsätter ut längs åsarna, och på flera ställen smalnar de till en halvmeter med brant fall på båda sidor. Det finns inga räcken, ingen belysning och ingen bemanning. De flesta går de första hundra metrarna, fotograferar och vänder. Vill du längre ut ska du ha skor med grepp, och du ska absolut inte göra det i mörker eller efter regn — jorden är lös och kanterna vittrar.

Det brukar inte kosta något att komma in. Kom en halvtimme före solnedgången om du vill ha plats på krönet, och ta med ficklampa till promenaden tillbaka.

Varma källor runt Pai

Det finns två huvudalternativ, och de är olika i karaktär. Sai Ngam ligger norr om byn i en skogsdunge och är den vackrare av de två: klarblå bassänger under höga träd, med en vattentemperatur som ligger behagligt runt kroppsvärme snarare än hett. Inträdet är kännbart högre än man väntar sig — flera hundra baht per person har uppgetts på senare år — så kontrollera på plats.

Tha Pai-källorna ligger öster om byn, inne i nationalpark, och där betalar du nationalparksavgift i stället för inträde. Där är vattnet hetare vid källan och det finns anlagda bassänger nedströms. Runt båda finns dessutom privata anläggningar och resorts som pumpar upp källvatten till egna pooler och tar betalt för dagsbesök.

Är du mest ute efter varmt vatten och inte specifikt efter Pai är de varma källorna i San Kamphaeng betydligt närmare Chiang Mai och billigare.

Bambubron över risfälten

Kho Ku So-bron är en smal gångbro av bambu som löper flera hundra meter rakt ut över risfälten till ett tempel på andra sidan dalen. Den byggdes ursprungligen för att munkarna skulle kunna gå torrskodda på morgonrundan. Ett mindre belopp tas ut vid ingången, i storleksordningen några tiotal baht, och pengarna går till underhåll — bambun byts ut regelbundet.

Bron ligger cirka en halvtimme söder om byn på skoter. Den är som vackrast när fälten är gröna, alltså under och strax efter regnperioden, och som mest anonym efter skörden när fälten står bruna. Gå hela vägen över och tillbaka; det tar en halvtimme, och de flesta vänder efter hundra meter.

Vattenfall och andra stopp i dalen

Mo Paeng är det mest besökta vattenfallet, med naturliga stenrutschkanor som lokalbor och besökare åker nedför i de nedre partierna. Pembok ligger närmare byn och är mindre. Båda är helt beroende av säsong — under torrperioden i mars och april är de rännilar, och då är de inte värda resan.

Andra stopp i dalen: Santichon, en by grundad av kinesiska invandrare med tehus och utsikt, och Land Split, en spricka i marken efter en jordbävning där en bonde numera bjuder besökare på hemgjord frukt och hibiskusjuice mot frivillig gåva. Ovanför byn ligger Wat Phra That Mae Yen, den vita buddhan på kullen dit man går uppför en lång trappa — bästa utsikten över dalen, och bäst tidigt eller sent.

Byn på kvällen

Vid sextiden stängs huvudgatan för trafik och gågatan tar över. Matstånd, hantverk, gatumusiker och små barer i rad. Det är litet — du går igenom hela på tjugo minuter — men det är tätt, och det är där de flesta kvällar i Pai tillbringas.

Utbudet är påtagligt inriktat på besökare: smoothiebowls, burgare, veganskt, bananpannkakor. Vill du ha nordthailändsk mat finns den, men du får leta bortom huvudgatan. Läs gärna om nordthailändsk mat först, så vet du vad du ska fråga efter.

Barerna och musikscenen är en del av Pais rykte. Det är avslappnat snarare än högljutt, med reggae, akustiska set och eldshower. Det finns också en drogscen kring vissa ställen. Thailändsk narkotikalagstiftning är sträng och gäller besökare fullt ut — det är inte värt risken, oavsett hur avslappnad stämningen verkar.

Hur länge bör du stanna i Pai?

Två till tre nätter är rätt för de flesta. En natt är för kort: du kommer fram vid lunch, hinner en sak och åker igen morgonen därpå, och har då lagt sex till nio timmar i fordon för ungefär en dag på plats. Tre nätter räcker för dalen — canyon, källor, bro, vattenfall, tempel — med marginal för en dag där du inte gör någonting.

Längre än så handlar inte om sevärdheter. En vecka i Pai är en vecka med hängmatta, kaféer och samma trettio ansikten, och det är antingen precis vad du vill ha eller precis vad du inte vill ha. Prata med någon som varit där en vecka innan du bokar en.

Varför delar Pai folk i två läger?

Därför att det är två helt olika saker beroende på vad du söker. Det som är fantastiskt är landskapet — en bred grön dal omgiven av berg, med dimma på morgonen och risfält som skiftar färg med säsongen — och tempot, som är genuint långsammare än i Chiang Mai. Boendet är billigt, avstånden är korta och det finns ingen anledning att ha bråttom.

Det som gör folk besvikna är att Pai inte är den avlägsna bergsby som bilderna antyder. Byn är liten men turistdominerad, huvudgatan består av samma sortiment du hittar i backpackerorter i hela Sydostasien, och den thailändska vardagen har till stor del trängts ut från centrum. Sevärdheterna är dessutom var för sig små: en canyon som tar en timme, en bro som tar en halvtimme, ett vattenfall som är torrt halva året. Räknar du ihop dem blir det inte en vecka.

Det avgörande är alltså inte om Pai är bra, utan vad du vill ha. Söker du natur och bergsbyar med vardagsliv kvar finns bättre alternativ längs Mae Hong Son-slingan eller vid Doi Chiang Dao. Söker du en plats att sakta ner på i sällskap med andra resenärer är Pai svårslaget.

Ta dig runt i Pai

Nästan alla hyr skoter på plats. Dalen är platt, avstånden korta och sevärdheterna utspridda — utan egen transport blir du sittande i byn. Vägarna i dalen är enklare än bergsvägen dit, men grus, hundar och lösa vägkanter finns, och sjukhuset i Pai är litet. Gå igenom reglerna och riskerna för scooterkörning innan du sätter dig på en, och kontrollera att din försäkring gäller. Skadade besökare från just den här dalen är ett återkommande inslag på klinikerna.

Cykel fungerar för de närmaste målen, och byn själv går utmärkt att gå i. För längre turer, som Kho Ku So-bron eller Mo Paeng, finns också delade songthaew-turer och guidade dagsrundor som tar in flera stopp.

Vilken säsong är bäst?

November till februari är den bästa perioden. Dalen ligger i morgondimma, temperaturen är behaglig på dagen och nätterna är svala — ibland riktigt kalla, vilket många är oförberedda på. Ta med tröja. Det är samtidigt högsäsong och boendet i byn bokas upp, särskilt över nyår.

September till november är dalen som grönast efter regnperioden, vattenfallen går och risfälten står höga. Mars och april är den svåraste tiden: torrt, hett och ofta tjock rök från jordbruksbränningen — se burning season. Bergsvägen dit blir dessutom disig, vilket tar bort mycket av det som är vackert med resan.

Ett ord om vägen dit

Väg 1095 är känd för sina kurvor, och antalet som brukar anges — ofta ett exakt tresiffrigt tal på klistermärken och t-tröjor — går inte att belägga mot någon vägmyndighet. Uppgifterna varierar mellan källorna. Det du behöver veta är enklare än så: sträckan är kurvig hela vägen, åksjuka är vanligt även hos dem som annars inte drabbas, och resan tar tre till fyra och en halv timme. Allt om färdsätten står i den separata artikeln om resan.

Passar Pai in i din resa?

Pai kräver minst tre dagar av din resa när du räknar in vägen dit och hem. Har du en vecka i norra Thailand betyder det att en tredjedel går till Pai, och då bör du vilja vara där av rätt skäl. Har du två veckor är det en självklar etapp, gärna kombinerad med vidare färd på Mae Hong Son-slingan i stället för att köra samma väg tillbaka.

Har du bara några dagar i Chiang Mai — hoppa över Pai. En dagstur dit fungerar inte, och de närmare alternativen i utflykter från Chiang Mai ger mer för tiden. Mae Kampong ger dig bergsbyn och svalkan på en dag i stället för tre.