En flerdagstrek från Chiang Mai betyder normalt två eller tre dagar till fots i bergen med övernattning i en by, oftast i Mae Taeng, Mae Wang, Chiang Dao eller mot Mae Hong Son. Det är en av de saker Chiang Mai är känt för, och kvaliteten varierar dramatiskt beroende på vem du bokar hos. Skillnaden ligger inte i vandringen utan i hur arrangören förhåller sig till byarna du sover i.
Vad en flerdagsvandring faktiskt är
Det klassiska upplägget är två dagar och en natt: skåpbil ut från staden på morgonen, fyra till sex timmars vandring i kuperad terräng, övernattning i en by, och nästa dag en kortare etapp innan hemtransporten. Tredagarsvarianten lägger till en natt och en etapp till.
Terrängen är sällan tekniskt svår men den är kuperad, varm och ofta blöt. Du går på jordstigar mellan odlingar, genom bambuskog och över bäckar. Ryggsäcken bär du själv, även om maten normalt ordnas av guiden och köps in längs vägen.
Övernattningen är enkel: madrass på golvet i ett trähus, myggnät, kallt vatten och toalett utanför. Elen kommer och går. Det är en del av poängen, men det är värt att veta innan du bokar om du hade en annan bild.
Många turer säljer också bambuflotte, vattenfall och ett elefantläger som tillägg. Det sista är den punkt där du bör vara på din vakt — läs frågelistan för elefantanläggningar innan du bokar ett paket där elefanter ingår, eftersom det ofta är i den typen av kombipaket som ridning finns kvar utan att stå i programmet.
Ett ord om terminologin: ”hill tribe trekking” är den formulering branschen fortfarande använder, men bergsbyarna i norra Thailand är inte en enhetlig grupp. Karen, hmong, akha, lahu, lisu och andra folk har olika språk, olika religion och olika historia i regionen. En guide som kan hålla isär dem gör turen betydligt mer intressant än en som talar om ”stammarna” i klump.
Så väljer du arrangör
Det här är hela artikeln i praktiken. Fyra frågor sorterar branschen.
Hur stor är gruppen? Sex till åtta personer är en vandring. Sexton personer är en transport. Gruppstorleken avgör tempot, hur mycket du får ut av guiden och hur byn upplever besöket. Fråga efter maxantal, inte efter ”liten grupp”.
Är guiden från området? En guide som själv kommer från någon av byarna talar språket, är släkt med folk längs vägen och kan förklara varför saker ser ut som de gör. En guide från Chiang Mai stad som lärt sig rutten ger en helt annan tur. Fråga rakt ut var guiden är uppvuxen och vilket språk hon eller han talar med byborna.
Får byn betalt direkt, och hur mycket? Seriösa arrangörer kan svara på hur ersättningen fungerar — per gäst, per natt, till hushållet eller till byn. Undvikande svar på den frågan är i sig ett svar.
Hur många grupper skickar ni till samma by? En by som tar emot en grupp i veckan har en annan relation till besöken än en som tar emot tre om dagen.
Boka på plats, inte hemifrån
Priset blir normalt lägre och du får träffa den du bokar av. Gå till kontoret, fråga vem som ska guida just din tur och om du kan få prata med hen. En arrangör som inte kan svara på vem guiden är två dagar i förväg har antagligen lagt ut turen på någon annan.
Vad skiljer en genuin homestay från ett arrangerat bybesök?
En homestay betyder att du sover i någons hem, äter det familjen äter och att pengarna går till hushållet. Du blir en gäst med allt vad det innebär, inklusive att kvällen kan bli tyst om ingen delar språk med dig.
Ett arrangerat bybesök är något annat: en anläggning eller ett hus som byggts för besökare, ofta i utkanten av byn, där programmet innehåller en dansuppvisning, en försäljningsstund och en middag som lagats åt gruppen. Det är inte fel i sig — det ger också inkomst — men det är en föreställning, och det bör du veta att det är.
Det praktiska testet är enkelt: sover du i ett hus där det bor en familj, eller i ett hus som står tomt mellan grupperna? Fråga innan du bokar.
Bör du besöka en ”long neck village”?
Det korta svaret är att du bör tänka efter, och att det finns skäl att avstå från de kommersiella varianterna. Frågan gäller byar där Kayan-kvinnor — ofta kallade Padaung eller ”long neck Karen” — bär mässingsringar runt halsen, och där besökare betalar en entré för att gå in, titta och fotografera.
Kritiken handlar om tre saker. Den första är formen: ett inhägnat område med entréavgift där människor sitter uppradade vid stånd är i praktiken en utställning av personer, och det är svårt att komma runt vad det liknar. Den andra är pengarna — hur stor del av entréavgiften som går till kvinnorna själva snarare än till den som driver anläggningen är sällan känt för besökaren. Den tredje är att inkomsten är knuten till att ringarna bärs, vilket skapar ett ekonomiskt tryck att fortsätta med en praktik som annars kunde vara ett fritt val.
Till det kommer att ringarna har dokumenterade fysiska effekter. En kontrollerad studie av Karen-kvinnor med och utan halsringar fann att de som bar ringar hade sämre lungfunktion, sämre kärlfunktion och lägre blodflöde till hjärnan än kvinnor utan, och författarna kopplar det till ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Ringarnas effekter på ansikte, käkar och tänder är också dokumenterade i tandmedicinsk litteratur.
Det ska sägas rakt ut vad vi inte har kunnat belägga: vi hittade ingen namngiven organisations offentliga ställningstagande att hämta, och vi kan inte redogöra för de berörda personernas juridiska status i Thailand. Kritiken är väl spridd, men vi tillskriver den inte en avsändare vi inte kunnat verifiera.
Ett rimligt förhållningssätt: undvik anläggningar med entréavgift och grind. Möter du Kayan-familjer i en by där du bor eller på en marknad är det en helt annan situation — då gäller vanlig folkvett, fråga innan du fotograferar, och köp något om du vill bidra.
Om att fotografera människor
Fråga alltid, också när det känns omständligt, och acceptera ett nej. Barn i bergsbyar är vana vid kameror på ett sätt som gör att de sällan säger nej — det gör inte samtycket mer verkligt. Betala inte för porträtt, det gör nästa besökares möte sämre.
När på året ska du gå?
November till februari är den bästa tiden. Torrt, svalt om nätterna och klar luft. Det är också då det är flest andra på lederna, vilket är ett rimligt pris att betala.
Mars till maj är hett, och i februari till april tillkommer rökperioden med kraftigt försämrad luftkvalitet i bergen. Att vandra i uppförsbacke i den luften är inte roligt och för vissa direkt olämpligt — se om luftkvaliteten.
Under regnperioden juni till oktober är landskapet som grönast och lederna som halast. Det går utmärkt att gå, men blötare, med iglar i vissa områden och med risk att bäckar blir svåra att passera. Färre grupper är ute, vilket många tycker väger upp.
Utrustning och kondition
Du behöver skor med grepp som du redan gått in, långbyxor snarare än shorts på grund av vegetation och insekter, en ombytesuppsättning, myggmedel, solskydd, ficklampa eller pannlampa, och en tunn tröja för natten — det blir svalare i bergen än i staden, särskilt i december och januari. Handduk och toalettpapper tar du med själv. Se även packlistan för Chiang Mai.
Konditionskravet är måttligt men inte obefintligt. Fyra till sex timmars gång i kuperad terräng i värme är ansträngande för den som inte rör sig regelbundet hemma. Är du osäker, ta en tvådagarstur snarare än en tredagars, eller börja med en dagsvandring — lederna nära staden finns i vandringar runt Chiang Mai.
Kontrollera att din reseförsäkring täcker vandring i obanad terräng och att du vet vad som gäller vid transport från avlägsna områden. Mobiltäckningen är ojämn i bergen.
Vad kostar en trek?
Priset varierar kraftigt med gruppstorlek, längd och vad som ingår, och vi anger medvetet inga belopp — de ändras för snabbt för att en artikel ska vara till hjälp. Jämför i stället minst tre arrangörer på plats i Chiang Mai, och lita inte på att lägsta pris betyder samma tur.
Var uppmärksam på vad som ingår: transport i båda riktningarna, all mat, vatten, entréavgifter till nationalparker och eventuella tillägg. Det är i tilläggen prisskillnaderna brukar gömma sig.
Vill du ut i bergen utan flerdagsvandring finns alternativ. Mae Kampong ger en bergsby på en dagstur, Doi Chiang Dao är ett mål i sig, och Mae Hong Son-slingan tar dig genom samma landskap på hjul.
