Gamla stan i Chiang Mai — hela guiden

Gamla stan i Chiang Mai är en nästan perfekt kvadrat med drygt en och en halv kilometers sida, inramad av en vallgrav och resterna av en tegelmur som anlades när staden grundades 1296. Innanför ligger tempel, gästhus, kaféer, skolor, tvätterier och vanliga bostadshus om vartannat, och på söndagar stadens största gatumarknad. Det är här de flesta förstagångsbesökare bor, och det är den enda delen av Chiang Mai där du faktiskt kan promenera till det mesta du kommit för att se. Den här artikeln handlar om platsen och praktiken — hur kvadraten hänger ihop, vad som finns i den och hur du rör dig i den.

Så är kvadraten uppbyggd

Chiang Mai anlades som en befäst fyrkant. Vallgraven ligger kvar i sin helhet och är fortfarande vattenfylld, medan muren bara finns i partier: de fem stadsportarna och de fyra hörnbastionerna står återuppbyggda, och mellan dem löper längre och kortare stycken tegel. Kvadraten mäter ungefär 1,6 gånger 1,6 kilometer — uppmätningarna skiljer sig något mellan källor och mellan de fyra sidorna, så räkna med det som en ungefärlig siffra snarare än ett exakt mått. I praktiken betyder det att ett helt varv runt vallgraven är cirka 6,4 kilometer.

Hörnen kallas chaeng på nordthailändska och heter Si Phum, Hua Lin, Katam och Ku Huang. Si Phum ligger i nordost och Hua Lin i nordväst; för de två södra hörnen anger källorna olika placering, och stavningen varierar dessutom mellan latinska translitterationer. Portarna är fem: Chang Phuak i norr, Tha Phae i öster, Suan Dok i väster samt Chiang Mai och Suan Prung på södra sidan. Att södra muren har två portar är ingen slump — den ena användes historiskt för att föra ut de döda, och det är en av de detaljer som gör att sydsidan än i dag känns mindre representativ än den östra. Historien bakom murarna och portarna, och vad som är original respektive återuppbyggt på 1900-talet, tar vi i Stadsmuren och portarna.

Hur stor är gamla stan att gå?

Mindre än den ser ut på kartan. Att gå tvärs över kvadraten, till exempel från Tha Phae Gate i öster till Suan Dok Gate i väster, tar 20 till 25 minuter i normal takt. Ett helt varv längs vallgraven ligger på runt en och en halv timme om du inte stannar. De flesta besökare gör aldrig hela varvet, och det är rimligt: den intressanta delen är den inre, medan ringvägarna längs vattnet mest är trafik.

Det som förändrar upplevelsen är värmen, inte avståndet. Mellan mars och maj kan eftermiddagarna göra en promenad på tjugo minuter till något helt annat än den var i januari. Under de månaderna lägger du gärna templen på morgonen och sparar mitten av dagen till något med luftkonditionering. Mer om årstiderna finns i Bästa tiden att åka till Chiang Mai.

Vad finns innanför vallgraven?

Tätheten av tempel är det första man lägger märke till. I Chiang Mais centrala distrikt finns över hundra buddhistiska tempel, och en betydande del av dem ligger innanför vallgraven — allt från de välbesökta till små kvartersanläggningar där du är den enda utomstående på hela gården. De tre som nästan alla ser är Wat Phra Singh i västra änden av Ratchadamnoen, Wat Chedi Luang med den halvt raserade jättechedin mitt i kvadraten och Wat Chiang Man i nordöstra hörnet, stadens äldsta. Intill Chedi Luang ligger Wat Phan Tao, en mörk teakhall som många går förbi. En bredare genomgång finns i Bästa templen i Chiang Mai, och klädkoden i Tempeletikett.

Mitt i kvadraten, där Ratchadamnoen möter Phra Pokklao, ligger Trekungamonumentet på en öppen plats. Bakom det står den gamla provinsbyggnaden från 1919, som numera rymmer stadens tre kulturhistoriska museer. Det är den närmaste motsvarigheten till ett torg som gamla stan har, och platsen används för allt från ceremonier till demonstrationer.

I övrigt är innanför vallgraven ett bostadsområde. Det bor människor här, barn cyklar till skolan, och gatuköken riktar sig lika mycket till dem som till besökare. Ju längre bort från Ratchadamnoen du kommer, desto mer normal blir stadsdelen. Gränderna i nordvästra kvadranten, runt Sri Poom-området, är påfallande stilla mitt på dagen. I sydvästra hörnet ligger stadsparken Suan Buak Hat, som är den enda riktiga gröna ytan innanför muren och som är värd att veta om när du behöver skugga och en bänk.

Kvadraten har också fler tempel än någon orkar besöka. Utöver de fyra stora ligger det små anläggningar var tredje kvarter, ofta med en skola på området och en handfull munkar. De är öppna, gratis och tomma på besökare, och de är det snabbaste sättet att förstå att tempel i Chiang Mai är kvartersinstitutioner snarare än monument. Gå in i ett på måfå någon gång under vistelsen.

Söndagsmarknaden ändrar allt en dag i veckan

På söndagseftermiddagar stängs Ratchadamnoen av för biltrafik och hela huvudstråket blir marknad, från Tha Phae Gate och västerut. Det är Sunday Walking Street, och den är påtagligt större och trevligare än de flesta räknar med. Tempelgårdarna längs gatan öppnar sina portar och blir matgårdar för kvällen, vilket är den bästa delen av hela arrangemanget.

Praktisk konsekvens: bor du längs Ratchadamnoen på en söndag kommer du inte fram med bil, taxi eller Grab till dörren, och ljudnivån håller i sig till framåt elva på kvällen. De flesta tycker det är värt det. Motsvarigheten på lördagar ligger utanför södra muren, på silversmedsgatan Wua Lai, och heter Saturday Walking Street.

Trafiken och ringvägarna

Vallgraven har en väg på var sida, och de är enkelriktade åt var sitt håll. Det låter enkelt men gör att en adress som ser ut att ligga hundra meter bort kan kräva att du kör ett halvt varv runt kvadraten innan du kommer fram. Vändlägena finns bara vid portarna, hörnen och några få mellanliggande öppningar, och de är ofta korta och ganska hetsiga.

Trafiken innanför muren är däremot lugn i jämförelse med resten av staden. Många av de mindre gatorna är enkelriktade även de, skyltningen är blandad thai och engelska, och gångbanor saknas på stora sträckor så att fotgängare går i vägkanten. Det fungerar, men kräver att du håller uppsikt bakåt. Går du in för att hyra fordon, läs Köra scooter i Chiang Mai och Köra bil i Chiang Mai först. Utan eget fordon räcker de röda songthaew-bilarna och Grab långt.

Hur skiljer sig gamla stan från Nimman och Night Bazaar?

De tre områdena drar helt olika publik. Gamla stan är historia, tempel, gästhus och promenadavstånd — lågt byggt, tidig kväll, och nästan allt intressant ligger inom en kvadratkilometer. Nimman ligger en dryg kilometer väster om vallgraven och är stadens moderna sida: kaféer, designbutiker, köpcentrum och en stor andel långtidsboende och studenter. Där finns knappt några sevärdheter alls, men betydligt bättre kaffe och betydligt fler människor som sitter med datorn.

Night Bazaar-området öster om vallgraven, längs Chang Klan, är turistmarknad och hotellkvarter. Det är praktiskt om du vill ha ett stort hotell och kort väg till floden, men det är också den del av centrala Chiang Mai som har minst egen karaktär. Om du redan gått söndagsmarknaden är Night Bazaar en besvikelse snarare än ett tillskott.

Vår rekommendation för en första resa är enkel: bo innanför eller precis utanför vallgraven, och ta dig till Nimman på kvällen när du vill ha den andra sidan av staden. Bo i gamla stan går igenom vad det innebär i praktiken, inklusive nackdelarna.

När på dygnet är gamla stan som bäst?

Tidig morgon, mellan sex och nio. Då är luften sval, munkarna går almosrunda i gränderna, marknadsstånden för frukost står ute och tempelgårdarna är nästan tomma. Klockan tio har temperaturen börjat ta över och bussarna med dagsturer har hunnit fram till Wat Phra Singh. Andra bra fönstret är från fyra på eftermiddagen och framåt, när skuggorna blir långa och tegelmuren får den färg som gör att alla fotograferar Tha Phae Gate just då.

Kvällarna är stillsamma efter Chiang Mai-mått. Innanför muren finns barer och livemusik, men mycket av det stänger tidigt, och det mesta av nattlivet ligger utanför kvadraten. Se Nattliv i Chiang Mai om det är den delen av dygnet du planerar för.

Så fungerar vardagen innanför vallgraven

Gamla stan är inte ett friluftsmuseum, och det märks på servicen. Det finns dygnetruntbutiker i varje kvarter, tvätterier där du lämnar in en påse på morgonen och hämtar den vikt på kvällen för en tjuga trettio baht per kilo, apotek med engelsktalande personal, uttagsautomater vid de flesta större korsningar och små verkstäder som lagar allt från punkteringar till mobilskärmar. Du klarar dig här i veckor utan att lämna kvadraten.

Det som saknas är också värt att veta. Innanför muren finns inget stort köpcentrum, inget riktigt sjukhus och ingen större livsmedelsbutik av svensk typ — allt det ligger utanför vallgraven, framför allt västerut mot Nimman och österut mot Chang Klan. Behöver du vård är sjukhusen en kort tur bort, men de ligger inte här. Uttagsautomaterna tar dessutom en fast avgift per uttag som gör många små uttag onödigt dyrt; se Uttagsautomater i Thailand.

Behöver du bo i gamla stan?

Nej, men det förenklar en kort resa betydligt. Har du tre eller fyra dagar i Chiang Mai och vill se templen, gå söndagsmarknaden och äta dig igenom några gatukök, sparar du mycket tid på att bo innanför vallgraven. Har du en vecka eller mer, eller reser med barn och vill ha pool och plats, är det ofta bättre att bo lite utanför och acceptera några korta transporter.

Nackdelarna med kvadraten ska nämnas: rummen är i genomsnitt mindre och äldre än längre ut, det finns påtagligt färre stora hotell, och trafikljudet från ringvägarna når in ett par kvarter. Söndagsnätterna är högljudda längs marknadsstråket. Områdesguiden jämför alternativen mot varandra.

Ett rimligt upplägg för första dagen

Börja vid Tha Phae Gate på morgonen, gå Ratchadamnoen västerut med stopp vid Wat Phan Tao och Wat Chedi Luang, ta en paus i skuggan och fortsätt till Wat Phra Singh. Ät lunch i närheten, gå norrut till Trekungamonumentet och antingen in på ett av museerna eller vidare till Wat Chiang Man. Då har du sett kvadratens fyra viktigaste platser och fått en känsla för hur den hänger ihop, på en förmiddag och en tidig eftermiddag.

Vill du ha rutten utskriven steg för steg, med gångtider mellan stoppen och två varianter beroende på hur mycket tid och ork du har, finns den i En promenad genom gamla stan. Och vill du förstå varför den här delen av Thailand ser ut och låter som den gör — varför taken är lägre, dialekten annorlunda och maten inte den du åt i Bangkok — börjar du med Lanna.