Marknader i Chiang Mai — hela guiden

Chiang Mai har fler marknader än någon rimligen hinner med på en resa, och de är inte utbytbara mot varandra. Två av dem är gatumarknader som bara finns på helgen. En är en riktig handelsmarknad där staden köper sin mat och sina kläder. En är en turistmarknad som har sett bättre dagar. Den här guiden sorterar dem efter vad de faktiskt är bra på, så att du slipper lägga tre kvällar på samma sorts stånd.

Veckan i Chiang Mai — vilken marknad när?

Det viktigaste att förstå innan du planerar dagarna är att stadens två bästa marknader bara finns på lördag och söndag kväll. Kommer du tisdag och åker fredag har du missat båda. Det påverkar hur du lägger resan mer än de flesta inser.

Helgmarknaderna är stadens bästa shopping

Om du bara ska på en enda marknad i Chiang Mai ska det vara en av gågatumarknaderna. Det handlar inte om att de är störst utan om vem som säljer där. En stor del av stånden drivs av folk som själva gjort sakerna — keramiker, tryckare, silversmeder, folk som väver. Turistmyndigheten TAT beskriver Sunday Walking Street som en plats där lokala konstnärer och hantverkare ställer ut och säljer sitt eget arbete, och där du hittar egendesignade kläder, smycken, siden och dekorationer från bergsfolken. Det stämmer fortfarande.

Söndagsmarknaden sträcker sig västerut längs Ratchadamnoen från Tha Phae Gate genom hela gamla stan. Den är stor på ett sätt som är svårt att föreställa sig i förväg, och den är trång. Saturday Walking Street ligger i stället söder om vallgraven, på Wua Lai Road, och är den mindre av de två. Fler lokalbor, tätare mellan silverstånden och lättare att gå i.

Fungerar det att gå på båda? Ja, och de flesta som stannar över en helg gör det. Sortimentet överlappar en hel del, men lördagen har en tydligare hantverksprofil och söndagen ett bredare urval. Har du bara en kväll — ta söndagen om du vill se allt, lördagen om du vill kunna prata med den som gjort saken.

Warorot är marknaden för dem som inte handlar souvenirer

Warorot Market, som lokalborna kallar Kad Luang, är stadens äldsta marknad och den enda i den här listan som skulle finnas kvar precis som den är även om ingen turist någonsin satte sin fot där. TAT beskriver den som platsen dit kockar går för att fylla på förråden. Här köper Chiang Mai sin chilipasta, sina torkade frukter, sina kryddor och sina tyger.

Det gör den till en annan sorts upplevelse. Ingen försöker sälja något till dig, ingen ropar på engelska, och priserna står ofta skrivna. Vill du ta med dig något ätbart hem — och det är det klokaste du kan lägga i väskan — är det hit du ska. Bredvid ligger blomstermarknaden, som är igång tidigt och sent.

Night Bazaar — stadens äldsta turistmarknad

Night Bazaar på Chang Klan Road är öppen varje kväll, och det är dess främsta argument. TAT beskriver den som en plats för nordthailändskt hantverk, lyktor och textil, och det finns fortfarande stånd som lever upp till det. Men marknaden har tappat mark till helgmarknaderna, och en stor del av utbudet är samma massproducerade souvenirer som säljs i hela Sydostasien.

Slutsatsen är enkel: är du i stan mitt i veckan är Night Bazaar ett rimligt val. Har du redan gått söndagsmarknaden kommer den att kännas som en blekare kopia. Vi går igenom argumenten mer noggrant i den egna artikeln.

Hantverket ligger utanför staden

Att hantverket tas på allvar här är inte en marknadsföringsformulering. Chiang Mai utsågs den 31 oktober 2017 till UNESCO Creative City of Crafts and Folk Art, en av 64 städer i den omgången, och de traditioner som ligger till grund för utnämningen är keramik, silversmide, träsnideri, sidenbroderi och lackarbete. Det är i praktiken en lista över vad du ska titta efter när du handlar.

Det bästa hantverket i Chiang Mai-området tillverkas inte på marknaderna utan i verkstäderna öster om staden. Vägen mot Bo Sang och San Kamphaeng är ett hantverksstråk med paraplytillverkning, silversmide och lackarbete. Bo Sangs pappersparasoller görs av sa-papper — papper av mullbärsbark — på bambustommar som splittas för hand, och kooperativet i byn grundades redan 1941. Byn ligger drygt åtta kilometer öster om stadskärnan.

Närmare centrum ligger Baan Kang Wat, en anlagd liten by av verkstäder och butiker nära Wat Umong. Det är inte en marknad utan ett område med fasta butiker, och det som säljs där är gjort av folk som håller till på plats. Vill du inte bara köpa hantverk utan göra det själv finns det gott om hantverkskurser i Chiang Mai.

Var går gränsen mot matmarknaderna?

Marknaderna i den här guiden handlar om saker du bär hem, inte om middag. Men de flesta av dem har mat, och på söndagsmarknaden är den en huvudattraktion i sig — tempelgårdarna längs Ratchadamnoen öppnar som matplatser under kvällen. Vill du planera kvällen kring maten i stället för shoppingen har vi separata guider till nattmarknaderna i Chiang Mai, till Chang Phuak vid norra porten och till morgonmarknaderna.

Vad kostar sakerna, och ska du pruta?

Prisläget skiljer sig mellan marknadstyperna. På helgmarknaderna sätter hantverkaren själv priset och det ligger ofta fast eller nära fast — den som suttit en vecka med en keramikskål tycker sällan att den ska ner trettio procent. På Night Bazaar och i turiststånden är utgångspriset däremot satt för att prutas ner, ibland rejält. På Warorot prutar man knappt alls; där är priserna satta som i en vanlig butik.

Enkel tumregel: pruta där varan är massproducerad, låt bli där någon gjort den för hand. Prutandet är inte en tävling och tonläget spelar mer roll än siffran — vi går igenom hur det fungerar i praktiken i guiden till att pruta i Thailand. Vad saker faktiskt kostar i staden i övrigt står i översikten över priser i Chiang Mai.

Vad är egentligen värt att köpa var?

Utbudet upprepar sig mer än det ser ut att göra. Går du fyra marknader på fyra kvällar kommer du att se samma elefantmönstrade byxor, samma träelefanter och samma magneter fyra gånger. Det som skiljer marknaderna åt ligger i kanterna av sortimentet, och det är där du ska titta.

På helgmarknaderna är det keramiken, tryckta textilier, handbundna anteckningsböcker av sa-papper och silversmycken som är värda uppmärksamheten — sakerna där en person står bakom bordet och kan svara på hur de gjordes. På Warorot är det ätbart och praktiskt: chilipasta, torkade frukter, kryddblandningar, tyg på rulle, thailändska arbetskläder som är billigare än något motsvarande hemma. På Bo Sang är det parasollerna, och de tål resan hem bättre än man tror eftersom de är byggda för att fällas ihop.

Det som sällan är värt pengarna, oavsett marknad: föremål som säljs som antika, silver utan stämpel när priset ligger nära vad legeringar kostar, och märkesvaror till en tiondel av butikspris. Vad du bör och inte bör lägga i väskan går vi igenom i detalj i souvenirguiden.

Marknaderna vi inte tagit med

Chiang Mai har fler marknader än de sex i tabellen. Det finns kvartersmarknader i så gott som varje stadsdel, flera loppmarknader, och nattmarknader som riktar sig mot studenterna kring universitetet. De flesta av dem är trevliga att snubbla över men inte värda en resa tvärs över staden, och några av dem är renodlade matmarknader som hör hemma i matmarknadsguiden i stället.

Bor du i Santitham eller något annat bostadskvarter har du sannolikt en lokal marknad inom gångavstånd som ingen guidebok nämner. Fråga på boendet var den närmaste ligger och gå dit på morgonen — det är den billigaste och mest oregisserade timmen du kan lägga i Chiang Mai.

Vilken marknad ska du välja om du bara hinner en?

Söndagsmarknaden, om du är i stan en söndag. Den har det bredaste utbudet av hantverk, den är den enda som ger en känsla av hur stor stadens konsthantverksscen faktiskt är, och den ligger så att du kan gå dit från nästan vilket boende som helst i gamla stan. Är du inte i stan över helgen blir svaret i stället Warorot på förmiddagen — den är öppen varje dag och ger dig något du inte hittar hemma, till skillnad från Night Bazaars souvenirbås.

Hur mycket tid ska du räkna med?

Räkna med två till tre timmar på en gågatumarknad om du tänker titta ordentligt, och mer om du också ska äta. Warorot klarar du på en dryg timme, men det är en timme där du behöver koncentrera dig — marknaden är rörig och orienteringen tar tid. Bo Sang och San Kamphaeng är en halvdag med transport inräknat, gärna kombinerad med något annat österut som MAIIAM.

Praktiskt: trängsel, transport och när du ska komma

Gågatumarknaderna stänger av gatorna för trafik, vilket betyder att både bilar och skotrar måste stanna en bit bort. Det gör att röda songthaew är enklast dit — du hoppar av vid närmaste tvärgata. Grab och Bolt fungerar också, men vänta dig väntetid och prispåslag när marknaden tömts.

Trängseln byggs upp under kvällen. Kommer du tidigt går du bekvämt och hantverkarna har tid att prata; kommer du senare står du still i en ström av folk. Har du barn med, eller ogillar du folkmassor, är tidigt inte ett tips utan en förutsättning.

Två saker till. Ficktjuvar förekommer i trängseln precis som på trånga marknader i Europa — läs mer om vanliga bedrägerier och scams. Och tänk på vad du faktiskt kan ta med hem: vissa souvenirer kräver exporttillstånd från Thailand, och andra är olagliga att föra in i EU. Det reder vi ut i guiden till souvenirer från Chiang Mai.

När marknaderna inte fungerar

Chiang Mai har två perioder då utomhusmarknader är mindre trevliga. Under regnperioden kommer skurarna på eftermiddagen och kvällen, och en gågatumarknad i hällregn är ingen upplevelse. Under burning season på våren kan luften vara så dålig att flera timmar utomhus inte är att rekommendera. Då är köpcentrumen ett faktiskt alternativ och inte bara en nödlösning — och fler idéer finns i listan över vad man gör en regnig dag i Chiang Mai.